Huvudsnurr.....

Jag har insett att jag är hyperaktiv. Jag tyckte inte det, för jag är ju en rätt lugn och avslappnad person, och jag brukar allt som oftast vara väldigt trött och förvirrad. Sen insåg jag att jag ofta står och studsar på stället, har svårt för att sitta still, inte riktigt klarar av att sitta/stå/vänta utan att göra någonting samtidigt. Jag måste aktivera mig, för att kunna slappna av. Jag är alltså denhär trevliga, lugna och avslappnade personen, för att jag alltid ser till att jag har någonting att göra.

Främst gäller det att skallen ska få någonting att göra, annars tänker den okontrollerat och det kan få intressanta efterföljder. När den håller på och snurrar sådär som den gör, då är det väldigt svårt att fokusera på en enda sak. Till exempel så kan det vara svårt att skriva på sin projektrapport eftersom man tänker på morgondagen då man ska gå bredvid på sitt sommarjobb. Och samtidigt tänker man på praktiken man ska få ha i sommar på ett jätteintressant företag. Samtidigt tänker man också på planerna att starta eget och hur skulle detta gå till, vad behöver man för budget och vilken bransch ska man försöka slå sig in på. Samtidigt kan man också tänka på en personliga varumärke och hur detta ska lanseras på bästa sätt. Då är det inte helt lätt att tänka på projektrapporten och vad kunderna tyckte i kundundersökningen som jag har hållit i under ett par veckor. Eller vilken väsentlig information jag måste ge om myndigheten jag sitter på för att folk ska förstå vad jag snackar om....

En normalstörd person skulle förmodligen bli alldeles matt ifall den fick se in i mitt huvud för en stund. Det är så mycket som snurrar och rör sig hela tiden, alla tankar och funderingar går in i varandra till ett stort härligt spindelnät, skillnaden är bara att trådarna inte är sådär fint organiserade i räta linjer och cirklar. utifrån ser det nog mest ut som trassel, men kan man navigera i informationen så kan man få ut oerhört mycket på väldigt liten tid. Det gäller bara att veta i vilken tråd man ska dra.....

När man tvingas försöka plocka fram specifik information, under press, då låser det sig rejält, i alla fall för mig. När det är ett känslolöst minne, då sitter det inte. Då kan det ta oerhört lång tid att plocka fram eftersom jag inte kan relatera, inte kan känna efter. Hela min person, och allt jag är, bygger på att jag kan känna mig till saker. Jag kan känna att språk låter bra, jag kan känna melodin i grammatiken. Jag kan känna hur maten smakar, vad som ger harmoni..... men jag kan inte känna efter vilket år en gammal kung är född, såvida inte någon i min närhet råkar vara född samma år, eller att jag ser ett mönster i siffrorna.....

Nu är det fika här, kaffe kaffe och vilopaus för hjärnan.

Ljud.......*suck*

Jag har väldigt svårt för ljud, särskilt nya ljud, ljud jag inte är beredd på och ljud som pågår väldigt länge.... Vissa ljud hör jag inte alls, och vissa ljud klarar jag bara inte av. Som rassel, rasslande och pipande ljud, eller skrapande ljud. Ljud som inte "ska" vara där, saker som surrar för mycket, störande ljud när jag måste lyssna på något annat. Musik som jag inte hört förut, med intressant text, samtidigt som någon pratar. Det är jobbigt, inte för mig men för personen som förväntar sig att jag lyssnar. plötsligt skrattar jag till åt något i musiken och ett: oj förlåt, vad sa du?

Människor i min närhet de vet, jag har förklarat hur det funkar. Jag kan inte lyssna på två saker samtidigt, jag måste aktivt lyssna för att höra. precis som att jag. oftast, måste aktivt titta för att se. Ibland försöker jag att lyssna/titta på flera saker samtidigt....det blir aldrig bra. Det enda eller andra fångar mitt fokus och då försvinner det andra helt ur medvetandet, det bli liksom utkonkurrerat....

Nu var jag på väg att skriva om någonting helt annat när jag tittade upp och såg rubriken, ljud, så jag ska försöka hålla mig till det :)

Barn låter, alla låter men barn låter oftast mer. De låter också på andra spännande sätt än vad vuxna gör. Till exempel så gnäller min ettåring väldigt mycket, så fort hon är trött/hungrig/sur/irriterad/ledsen/uttråkad eller liknande, så gnäller hon. Eller om hon vill kramas, vill ha tutte, vill ha en kaka... Nästa steg är skrik och där finns det olika grader.. Det första brukar vara "alarmet", då skriker hon först svagt, sen jättestarkt och sen lite svagare, som en siren ungefär.... Oftast så är det allt men ibland så höjer hon styrkan på rösten och skriker JÄTTEhögt. Hon behöver inte ens vara ledsen, ibland så skriker hon bara jättehögt. Om man står nära henne då så skallrar det liksom i hela huvudet, man kan känna ljudvågorna i skallbenet....typ så högt.

När man då, som jag, är väldigt trött efter en hel dag i skolan/på praktiken/på jobbet/bland folk med mycket intryck av olika slag, en massa saker jag måste komma ihåg, måste klara av. Då är ljud det sista jag vill höra, då vill jag bara ha det tyst och lugnt. Tyvärr så går inte det och det är inte barnens fel att det är såhär, därför brukar jag försöka att inte säga någonting till dem. Jag vill inte att de ska känna att de måste vara tysta, att de inte får leka och skratta och låta som barn gör. Så när det blir för mycket får min sambo ta barnen medan jag tar en dusch, för där inne är det tyst, det enda man hör är det strilande vattnet.....

Något jag märkt de senaste månaderna är att när jag mår sådär, när det känns som att huvudet ska sprängas och jag bara inte orkar mer. När jag vill sätta mig i ett hörn och gråta för att skallen är full av intryck men ändå sitter L fem år och frågar och frågar en massa smarta frågor och A ettochetthalvt springer runt i cirklar med en tuschpenna hon vet att hon inte får ha. Då kan jag dricka en energidryck och så blir allt mycket bättre. plötsligt så orkar jag vara en mamma som inte vill stänga in sig i ett rum för att få slippa. Då orkar jag lyssna, orkar vara, orkar se och höra.

Det är inte så att jag har något slags beroende, möjligtvis skulle jag ha skapat mig ett nu då jag märker hur otroligt bra det funkar. Men jag har aldrig hållit på och druckit kaffe eller intagit koffein på något sätt. Förr drack jag ofta te, det gör min mamma, men inte nu.... Men när jag blir sådär trött, när jag inte orkar mer, då hjälper koffeinet. Tack vare det har jag blivit en bättre mamma.....en som orkar. Nu ska jag gå och krama om mina härliga barn och säga att jag älskar dem, för nu har energidrycken jag drack för en stund sen börjat verka, och kaoset i huvudet har lugnat ner sig....