Jag har insett att jag är hyperaktiv. Jag tyckte inte det, för jag är ju en rätt lugn och avslappnad person, och jag brukar allt som oftast vara väldigt trött och förvirrad. Sen insåg jag att jag ofta står och studsar på stället, har svårt för att sitta still, inte riktigt klarar av att sitta/stå/vänta utan att göra någonting samtidigt. Jag måste aktivera mig, för att kunna slappna av. Jag är alltså denhär trevliga, lugna och avslappnade personen, för att jag alltid ser till att jag har någonting att göra.
Främst gäller det att skallen ska få någonting att göra, annars tänker den okontrollerat och det kan få intressanta efterföljder. När den håller på och snurrar sådär som den gör, då är det väldigt svårt att fokusera på en enda sak. Till exempel så kan det vara svårt att skriva på sin projektrapport eftersom man tänker på morgondagen då man ska gå bredvid på sitt sommarjobb. Och samtidigt tänker man på praktiken man ska få ha i sommar på ett jätteintressant företag. Samtidigt tänker man också på planerna att starta eget och hur skulle detta gå till, vad behöver man för budget och vilken bransch ska man försöka slå sig in på. Samtidigt kan man också tänka på en personliga varumärke och hur detta ska lanseras på bästa sätt. Då är det inte helt lätt att tänka på projektrapporten och vad kunderna tyckte i kundundersökningen som jag har hållit i under ett par veckor. Eller vilken väsentlig information jag måste ge om myndigheten jag sitter på för att folk ska förstå vad jag snackar om....
En normalstörd person skulle förmodligen bli alldeles matt ifall den fick se in i mitt huvud för en stund. Det är så mycket som snurrar och rör sig hela tiden, alla tankar och funderingar går in i varandra till ett stort härligt spindelnät, skillnaden är bara att trådarna inte är sådär fint organiserade i räta linjer och cirklar. utifrån ser det nog mest ut som trassel, men kan man navigera i informationen så kan man få ut oerhört mycket på väldigt liten tid. Det gäller bara att veta i vilken tråd man ska dra.....
När man tvingas försöka plocka fram specifik information, under press, då låser det sig rejält, i alla fall för mig. När det är ett känslolöst minne, då sitter det inte. Då kan det ta oerhört lång tid att plocka fram eftersom jag inte kan relatera, inte kan känna efter. Hela min person, och allt jag är, bygger på att jag kan känna mig till saker. Jag kan känna att språk låter bra, jag kan känna melodin i grammatiken. Jag kan känna hur maten smakar, vad som ger harmoni..... men jag kan inte känna efter vilket år en gammal kung är född, såvida inte någon i min närhet råkar vara född samma år, eller att jag ser ett mönster i siffrorna.....
Nu är det fika här, kaffe kaffe och vilopaus för hjärnan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar